En härlig rapport från resan runt pölen
Hej !!
Jag vill passa på att tacka för en grymt trevlig helg. När vi kom till dagiset på fredagen och checkade in så kände man verkligen att man kom till sitt lag. Jag har spelat fotboll i hela mitt liv men inte varit i närheten av teamkänsla som jag har hos er, härlig känsla.
När vi hämtade ut nr lappen på fredag kväll nere i centrum så slogs man av välbehag, Staffan sa att ska vi inte ändra till start tid nu ikväll istället, när man såg pärlbandet av cyklister ge sig iväg så måste jag erkänna att det såg riktigt mysigt ut. Skön stämning i tältet och så många cyklister spända av förväntningar.
Hem till dagiset för att fixa till det sista inför det stora racet och sen trycka i sig lite mer mat / godis.
Raceday!! Fanns inte tillstymmelse till nervositet, med så mycket rutin i laget och peppande ord som jag fick så kändes det tryggt att ge sig av ner till starten.
När starten gick så blev det lite oroligt i ledet innan alla hittade sina positioner, men sen lugnade det ner sig och vi kom in i det tänkta snitt som vi skulle ha. En bit innan Gränna så kom det ett gäng vitklädda proffs ångandes "Team alliansloppet" med Gabriel som lok. Det va bara att beundrat se dom försvinna samtidigt som det slog mig att den teamkänsla som jag nämnde tidigare bara blir tryggare, jag vet att vi hade ett par stycken i vårat lag som lätt hade kunnat gå med Allians men stannade ändå kvar och körde med oss övriga i sundet, det tycker jag vittnar om en lagkänsla utöver det vanliga.
När vi passerat Gränna med kullersten och cykeln verkat klara sig hyfsat så hade tempot sjunkit något och då hade vi Anders Viktor Staffan och Marcus med starka ben som turades om att dra ner till Jönköping. Väl där så virrade vi bort oss lite och vi fick en delad klunga som slöts upp efter förvirring och lite heta ordväxlingar med MC ordinansen. Nu va tempot nere på låga 37 och jag ska erkänna att jag började att bli riktigt otålig och nervös för om vi skulle kunna hämta hem detta vilket jag råkade säga till Marcus som också tyckte att det gick lite lösligt varpå han klättrade i klungan med oss övriga sundare som blodiglar efter och drog upp tempot innan det var dags för första depåstoppet.
Nytankade och alerta så gav vi oss iväg igen i ett bra mycket högre tempo vilket gjorde att många valde att gå av, och andra hade inget val, kramp och allergier är inget man kan göra något åt.
Efter ca 5 mil kom ett norskt gäng ikapp oss som vi snabbt tog rygg på och vävde in oss i. Tempot låg då på ca 43 km/h och när man kände att det är inga problem att vara med i detta tempot, så kändes det konstigt nog helt klart att 8 timmar kommer vi klara, kanske till och med lite snabbare ; )
Andra depåstoppet tog nog inte fullt en minut så det va ingen gofika direkt. Nu hade vi hämtat upp spillror från tre berg, allians, conti så gruppen va en blandning av glada motionärer till proffs men alla hade samma fokus och hjälptes åt så gott dom kunde.
När det var 4 mil kvar så kom det en lång slakmota som gjorde att det blev en stor klunga alltihop och på toppen så bildades det en belgisk kedja direkt där jag själv inte låg tillräckligt långt fram för att kunna deltaga, och jag ska vara ärlig och säga att jag krigade inte så där jättemycket för att få vara med och dra hela denna klunga utan det lämnade jag till Anders Viktor och Marcus som va tre av tio som drog fram hela klungan.
Dom två sista milen handlade om att hålla krampen borta utan att tappa klungan och det lyckades. Vi rullade runt på 7:31 vilket jag får vara nöjd med som debutant i detta fantastiska lopp.
Fastän att det va ljummet ute så huttrade jag som om det va Vasaloppet jag hade åkt, energin va nog slut.
Jag måste passa på att tacka Fredrik för att du höll i detta och fick mig att känna mig som ett proffs för en helg och tack även Team Kungälv för att vi fick bo hos er.
//Tobias Bovin